tisdagen den 22:e april 2014

The body issue.

Och så den här personen igen. 
Som säger:
- Sara, du har gått ned i vikt. Det är inte bra.
Konstaterande.

Och jag, som aldrig har någon koll på min kropp, inser att det är sant. Och inför det där konstaterandet inser jag att jag har noll ursäkter för detta.

Har man en gång varit nära att svälta sig själv till döds har man inga ursäkter att inte hålla sin förbannade vikt över 50-kilosstrecket. Inte en enda ursäkt.

Att allt är jobbigt, att man är i någon sorts skilsmässa, att man har råkat ut för en psycho-bitch på jobbet, att man har det stressigt, att man tappat bort sig själv, att man är ledsen, att man gör misstag, att det regnar, att man missade tåget... So be it. Det är ingen ursäkt.

Och så hen. Som säger att hen inte vill se mig så. En person jag knappt känner - inte alls - men som ser bakom min välpolerade yta - jag polerar den noga så att inte sprickorna i fasaden ska synas - och konstaterar.

Drar undan min välpolerade yta som vore den ett draperi och kikar nyfiket bakom. Och jag som ville göra intryck. Avtryck. Och mina försök att vara söt och rolig och smart... funkar inte. Kan bara vara mig själv. 

Men hen fick mig att inse att jag aldrig har några ursäkter. Det är en enda person som lever mitt liv. Inga ursäkter eller omständigheter ändrar det. Mitt mantra, det japanska talesättet, får avsluta dagens funderingar. Fall down seven times, stand up eight. Det här var nog den sjunde gången.

Dessutom: Jag är värd det. Glömmer ofta det. 

*ler och lyssnar på vårregnet som faller faller faller*

lördagen den 19:e april 2014

Pleasures (nothing feels as good as glossy).


Denna damen har ej satt sin fot hos en frisör sedan augusti månad (ja, jo, 2013 i alla fall), och smet in i en salong i Fontainebleau vid sex för att bli räddad från mitt bad hair-life. 
Turligt nog hade de tid och liksom bara svepte in mig i en sådan där prasslig kimono, tog ifrån mig allt jag bar på, hjälpte mig av med jacka och scarf. Drog ut stolen åt mig och bara tog sig an mig och mina slitna testar med obestämbar nyans. 
Svepte in mig i ett moln av väldoft och professionella händer, swept me of my feet. 

Primo: Schamponeringen. Massagen. Älskar, älskar. Den där beröringen i hårbotten som fortplantar sig neråt och som får det att gå vågor ända ner till tårna och man vill bara ta hem schampoflickan (nota bene: joke). Alltså, de är huvudmassage-pros. Det är bättre än allt annat. Jag utmanar er till att komma på något som är bättre, jo, varsågoda, kommentarsfältet är ert.


Secundo: Champagne. Detta händer ej varje gång, men hade nog extra tur idag. De hade dessutom en pryo som fyllde upp mitt glas flera gånger. Fina bubblor som exploderade mot gommen. Hade de sagt att jag borde raka mitt huvud eller färga mitt hår blått hade jag sagt ja.

Tertio: Att gå ut från salongen sedan, nymasserad, bubblig, och som en lite glamourösare version av mig själv med mjuka vågor - så babymjukt och silkeslent - och all gammal färg i topparna bortklippt. Min egna, naturliga färg och fall kom fram. Brukar känna mig alldeles för groomad och inte riktigt hemma i mitt nya hår när jag är nyklippt, men detta... De hade precis begripit mig.

All that? 50 pix. Euro, alltså men värt varenda centime. 

And do not worry, babes: Fotot är taget med min mobil plus filter glamour-glow. Inte en fräken syns.

Oh. Nu ska jag njuta av detta, för det är inget varaktigt pleasure. Måndag morgon senast är jag mitt vanliga oglamourösa jag. 

I've overheard your theory "nostalgia's for geeks". Oh well.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...